Får kommunernas invånare veta vad de vill veta 2006?

Renstig Consulting Group har på uppdrag av Svenskt Näringsliv har gjort en studie över hur Sveriges kommuner med hjälp av hemsidan redovisar kvaliteten inom skola, hemtjänst och äldreboende.

Samtliga 290 kommuners hemsidor är granskade. Nacka kommun vann med 17 poäng följt av Göteborg på 15 poäng. Endast nio kommuner uppnår vad Svenskt Näringsliv anser vara en ”acceptabel” nivå. Genomsnittet i studien ligger på 3,27 poäng. Över hälften av landets kommuner erhöll bara mellan 0-3 poäng.

Alla kommuner har en hemsida. Frågan vi ställde oss var i vilken utsträckning som landets kommuner informerar om kvaliteten inom skola, hemtjänst och äldreboende.

I bilagan presenteras resultaten redovisade för varje län. Redovisningen presenteras i ordning från norr till söder. Sist i rapporten finns sammanställningar över bästa och sämsta län.


Ladda ner

Får kommunerna veta 20061 (PDF: 2.8MB)
Bilaga- Regionala analyser per län1 (PDF: 619.1kB)
OH-bilder, Får kommunens invånare veta vad de vill veta-centralförregioner (PPT: 586.0kB)

 

Brödrost eller Äldreomsorg?

CITAT: Då bestämde hon sig för att köpa tjänsten svart i stället och själv frakta mamma till sjukgymnasten.

När Britt vårdat sin alzheimersjuke make i hemmet under fem år och han äntligen fått en vårdplats drabbades hon själv först av hjärtinfarkt och därefter av stroke. Sedan propparna lösts upp skickades hon för rehabilitering till ett boende. Under tre veckor fick hon sjukgymnastik och talträning. Därefter skickades Britt till ett traditionellt äldreboende.
På hemmet lades hon i en säng och ombads ringa efter ett bäcken om hon behövde gå på toaletten. Alternativt erbjöds hon blöjor. Trots att detta att själv stå och gå så mycket som möjligt utgör en viktig faktor för att bli frisk fann personalen uppenbarligen detta behov vara av underordnad betydelse. Någon fortsatt tal- och minnesträning var det i än mindre grad tal om. Britts dotter gjorde listor på önskemål som hon fått hjälp av läkare att utforma när det gällde mammans fortsatta träning. Hon skulle själv gå upp på toaletten, hon skulle få sjukgymnastik, hon skulle minnes- och taltränas. Och framförallt skulle Britt inte lyftas med hjälp av liften, eftersom det var väsentligt att hon tränade själv.

Personalen lyssnade dock inte på det örat. Vi kan ju inte erbjuda vissa patienter mer service än vad vi erbjuder andra, resonerade man. Och Britts hälsotillstånd försämrades.
Nu kunde hon inte längre stå upp, än mindre gå till toaletten. Britts dotter började därför förhöra sig om det inte fanns andra och bättre äldreboenden bland kommunens utbud av olika offentliga utförare. Hon letade på hemsidorna efter någon form av information om kvaliteten eller serviceinriktning på olika boenden. Nada! Via personliga kontakter fick hon tips om ett äldreboende med bättre rykte. Britt fick plats där, och si då var det inte längre tal om bäcken och blöjor eller om att inte få talträning. Britt fick regelbunden sjukgymnastisk träning och blev snabbt bättre. Men efter 10 gånger tog sjukgymnastiken slut. Trots fortsatt behov så var kommunens pengar för detta ändamål slut. Dottern erbjöd sig då att betala själv eftersom förbättringarna för modern var så påtagliga av sjukgymnastiken. Det fick hon inte. Då bestämde hon sig för att köpa tjänsten svart i stället och själv frakta mamma till sjukgymnasten.

Äldreomsorgen är den största tjänsteverksamheten för privatkunder i Sverige med sina 240 000 äldre som betjänas av 235 000 sysselsatta. Branschen skulle kunna växa och konceptet säljas på export. I dagens läge ter det sig omöjligt. Det grundläggande problemet är att den äldres preferenser inte alls tillåts styra vilken service som levereras, vare sig via önskemål, via omsorgspeng eller genom att tillåta betalning för tilläggstjänster. Bristande konkurrens och oviljan att mäta kvalitet har lett till att branschen har ett lågt omvandlingstryck.

I vanliga livet tillåts vi välja mellan olika boenden och göra olika tillval - när vi blir gamla är det plötsligt förbjudet. Varför då? Varför mäter inte kommunen kvaliteten mellan sina olika äldreboenden och låter oss
medborgare få ta del av redovisningen? Varför får vi som äldre inte välja mellan olika offentliga boenden? År efter år testar Konsumentverket prylar som saknar betydelse. Som brödrostar för 350 kronor. Men om sådant som verkligen har betydelse, som att mamma får bra omsorg, om sådant ska vi sväva i okunnighet. Där finns ingen Sverker Olofsson.

Monica Renstig är journalist/författare och driver Women's Business Research Institute och Women's Business School AB.

Denna kolumn av Monica Renstig har tidigare publicerats på Svenska Dagbladets ledarsida där Monica Renstig var återkommande kolumnist mellan 2004 och 2006. Fler kolumner av Monica Renstig kan du läsa under länken Kolumner på SvD till vänster.

Orimliga skillnader i äldreomsorgen

I slutet av 2006 presenterade Monica Renstig och Anders Morin på Svenskt Näringsliv en studie av kvalitetsskillnader inom äldreboenden i samtliga Stockholms läns kommuner och stadens stadsdelar.

Ladda ned rapport här.

Skillnaderna i "avvikelser" mellan olika äldreboenden är enorma och orimliga. Det är 10 000 (!) procents skillnad mellan de kommuner/stadsdelar i Stockholms län som rapporterar de högsta respektive lägsta avvikelserna, säger Anders Morin Svenskt Näringsliv som är en av författarna bakom studien.

En avvikelse är en händelse som medfört eller skulle ha kunnat medföra någon typ av skada för en patient, och som inte är förväntad utifrån patientens tillstånd eller vårdens karaktär. Särskilt allvarliga avvikelser kan leda till Lex Maria-anmälan.

Svenskt Näringsliv har samlat in avvikelserapporter från de medicinskt ansvariga sjuksköterskorna i samtliga 43 stadsdelar och kommuner i Stockholms län. Resultaten är skrämmande och vittnar om oklara regler och standards för hur man rapporterar samt bristande tillsyn.

I Haninge uppges det exempelvis ske 1143 avvikelser, medan det bara rapporteras 11 avvikelser i Skarpnäck per hundra vårdtagare och år. I Sigtuna faller en vårdtagare i genomsnitt 6,45 gånger om året, medan det i Norrtälje uppges vara sällsynt med fall. Det är tio gånger vanligare med trycksår i Sigtunas äldreboenden än i Tyresö.

Skillnaderna speglar inte verkliga kvalitetsskillnader, utan snarare brist på gemensam standard och skillnader i rapporteringsbenägenhet. Den studie vi utfört pekar dock på - om de stadsdelar/ kommuner med de flesta avvikelserna skulle vara typiska, vilket är sannolikt – att det är det mycket riskfyllt att bo på äldreboende, säger Moniks Renstig, Wombri, som tagit fram underlaget till studien.

Med all sannolikhet sker en betydande underrapportering i de distrikt som har mycket låga tal. Detta innebär stor risk för att man där inte söker förebygga att händelser som inte bort inträffa händer igen. Det kan till och med vara så att enheter med höga tal vad gäller avvikelser har en – relativt sett - högre säkerhet eftersom säkerhetsarbetet där ofta kan antas bedrivas mer aktivt. Ett första steg för att förbättra patientsäkerhetsarbetet är att avvikelsebegreppet standardiseras.

Regeringen avser att införa fritt val i äldreomsorgen, vilket är utmärkt. Men då kommer människor att vilja veta vilka skillnader det finns mellan olika boenden.
Svenskt Näringsliv uppmanar regeringen att snabba på processen att bereda väg för reformen om fritt val i äldreomsorgen genom att se till att den äldre verkligen kan göra informerade val på goda grunder, säger Anders Morin, Svenskt Näringsliv.

Fungerande mått för patientsäkerhet och avvikelser måste därför snarast tas fram för ett öppet kvalitetsregister för äldreomsorgen. Annars riskerar denna nödvändiga reform att inte bli till särskild stor glädje för den äldre, vilket i sin tur leder till att konkurrensen mellan olika äldreboenden bara blir på låtsas. Detta kan i sin tur medföra att äldreboenden med låg kvalitet inte kan konkurreras ut av aktörer som hade kunnat erbjuda högre kvalitet.